Santa Marta

Även Santa Marta faller mig i smaken, en fin liten stad med gamla hus i kolonialstuk, precis vid kusten. Och så finns det fler turister än undertecknad och för första gången måste jag erkänna att det är skönt att inte vara ensam utböling. Det ÄR skönt att kunna gå ut på gatan i en stad som inte är Sincelejo (där turistindustrin av naturliga skäl, är lika med noll), utan att folk pekar, glor och skriker amerikan efter mig i varje gathörn.
Det har också sin charm att slippa bli väckt av en skrikande moto-taxi, att kunna ta en joggingtur vid havet på morgonkvisten och att kunna röra sig ute på stan efter kl. 19.00. Det här med att turista ensam går bättre än jag trott. Jag var orolig över att känna mig som en ensam japansk affärsman som driven av tristess tvingas dricka sig deprimerande full på allt i minibaren och slutar kvällen med att porrzappa med en slips på huvudet. Men det är faktiskt ganska skönt att kunna planera sin dag helt efter eget huvud och flanera runt utan en tanke på någon annan än sig själv.
Vid dagens slut köper jag en grillad majskolv och sätter mig vid strandkanten som befolkas av förälskade par, strandraggare, barnfamiljer och rätt många strandförsäljare som prackar på folk trendiga hajtands-halsband. Självklart stannar rätt många av dem till hos mig och bedyrar att jag inte kommer att se maken till smyckeskonst någon annanstans. Och självklart går jag på det. Helvete, vad bra de är.
En rynkig farbror stannar till och visar upp sin låda med halsband, armband och ringar.
- Mi amor, jag ser direkt att du är en kvinna med god smak.
- Åh, jag vet inte…
- Låt mig berätta om mina smycken. De är unika, jag försäkrar dig att du inte kommer hitta dem någon annanstans.
- Jag ska nog inget ha...
- Mi amor, att titta kostar ingenting.
Och med den lilla meningen får han mig direkt på fall och det slutar med att jag sätter en ring på mitt tjockaste finger, som sedan inte går att få av (Mi amor, du märker att den vill stanna hos dig), och sedan vandrar därifrån med både ring och ett armband till min lilla Malmö-sambo med texten: El señor es mi pastor.