Rövarna i Kamomilla stat

Vid ett skrangligt cafébord i det stora shoppingkomplexet Exito, träffar jag G. Han är en 20-någonting- åring med glasögon och välkammad frisyr, är fristående konsult för bl.a. FN:s befolkningsfond och representant för en ungdomsorganisation i en av de fattigaste städerna i Colombia. G är välartikulerad och välformulerad och pratar med den typiska Karibiska kust- dialekten, utan S.
Han skräder inte orden när det gäller den politiska utvecklingen och skrattar ibland till, som ett sätt att understryka det sjuka politiska system som präglar landet.
- Min stad är den tredje i Colombia där risken för korruption är störst. I COLOMBIA! Det säger något om nivån på de statliga institutionerna här. I lördags åkte vår borgmästare i fängelset. Den här regionen visar tydligt omorganiseringen och övertagandet av staten, av de paramilitära grupperna. De har inte bara blivit stärkta av staten, utan de har tranformerat staten. Strukturen i staten.

I sin utmärkta bok Cocaina: en bok om dom gör det, är författaren Magnus Linton inne på ett liknande spår. Han berättar om ett besök som utrikesminister Carl Bildt gjorde 2006, då Bildt hyllade den dåvarande presidenten Alvaro Uribe för hans ”fasta hand” i kampen mot knarkhandeln och kriminaliteten och menade att ”allt det där är borta nu”. Bildt berömde alltså en president som av många pekats ut som en gammal affärskompanjon till den store knarkkungen Pablo Escobar. Forna ledare för de paramilitära grupperna har på senare år gått ut och erkänt att de låg bakom och sponsrade stora delar av Uribes presidentvalskampanj.

Under de värsta och våldsammaste åren, efter 2004 och framåt, blev G mordhotad två gånger. Vid ett tillfälle var han tvungen att lämna sin stad. Av någon anledning representerade han ett hot mot de paramilitära grupperna, i egenskap av lärare i en skola för barn, där han undervisade i mänskliga rättigheter. Han skrattar till.
- Så är det att jobba med mänskliga rättigheter här.
Han fortsätter.
- Det nationella regeringen säger att vi är inne i en ”trancision”. Övergång till fred. Jag tror inte ett ögonblick på det. Visst, det sker inte öppet stora massakrer längre. Men det systematiska våldet har inte upphört. Nyligen blev tre bondeledare mördade här i närheten. De kämpade för rätten till sin jord. Det som har skett är ett nedtystande. Punktmarkerade mord och försvinnanden i stället för större massakrer. Men det fortsätter, mord och systematiska brott mot mänskliga rättigheter. Dynamiken i konflikten har ändrats, så att konflikten har tystats ner, istället för att försvinna. Alla grundorsaker till att konflikten från början uppstod är ju kvar! Det enda som har ändrats är att man bytt strategi. Sättet att presentera konflikten.

Sorlet i köpcentret fortsätter. Bakom oss sitter barnfamiljer och äter glass och tittar på Mr Beans äventyr på en storbildsskärm. En militär går förbi med handen på sin AK5a. Ibland är det svårt att tänka sig att konflikten är pågående. Vilket kanske illustrerar det som G säger. Konflikten har blivit undangömd men den fortsätter med ett nytt grepp, även om den inte märks av på det hotell där Bildt övernattar i Bogotá.