Ett av veckans möten blir på kontoret för en nationell fredsorganisation, där jag träffar en A, en klotrund och pratsam dam med vänligt plirande ögon bakom lika runda glasögon. Där träffar jag även Pedrito, en spinkig tonåring som öppnar dörren med ett trumpet uttryck i ansiktet och surmulet annonserar min ankomst till A, som genast studsar upp och omfamnar mig hjärtligt.
Intervjun visar sig bli svårstyrd. Har märkt att det är svårare än man kan tro att få folk att svara på det jag frågar om. A är inget undantag och hon pladdrar glatt i en kvart innan jag hunnit ställa min första fråga. Så fort det är något som behöver skrivas ut, eller så fort hon behöver namn eller telefonnummer till någon, kastar hon huvudet tillbaka och skriker: "PEDRITO!!!", varpå Pedrito uppenbarar sig i dörröppningen med ett livstrött ansiktsuttryck.
Innan jag tackar för mig berättar jag om mina planer för veckan och vilka städer jag kommer att besöka för att träffa fler kontakter och A börjar genast komma med förmaningar rörande min säkerhet. Pedrito kallas in på nytt och A pekar på honom och förklarar att det kan vara en bra idé att medhava Pedrito på resan. Tanken på att Pedrito skulle utgöra mitt manliga beskydd är så lustig att jag får kämpa för att bevara ett allvarligt ansiktssuttryck medan jag tackar för erbjudandet.
Slutligen erinrar sig A om att det finns ytterligare en europeisk student här i staden som skriver om participativ demokrati, en belgare. Pedrito försvinner ut för att hämta belgarens kontaktuppgifter och A uppmanar mig att uppsöka honom snarast möjligt.
- Men bli inte rädd för hans dreads, säger hon och visar med de knubbiga händerna att dreadsen går ner till midjan.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire