Förvisad

Tredje dagen jag besöker biblioteket får jag inte komma in. Efter att ha låst in tygpåse och väska i skåpet pekar mannen i receptionen på mina böcker. Dessa får jag inte ta in, bara anteckningsblock.
- Igår och i förrgår fick jag ta med dem in, utbrister jag ilsket.
Mannen i receptionen och vakten skakar på huvudet.
- Så det är olika regler för olika dagar?
De skakar återigen på huvudet och upprepar att anteckningsböcker är ok, inte böcker. Jag tröttnar på att tvinga mig in på ett ställe som uppenbarligen inte vill ha mig som kund. Gör en arg axelryckning åt båda på klassiskt latino- manér, vänder på klacken för att plocka ut mina böcker och marscherar ut i solen.
Jag slår mig ner på ett café på hörnan med skrangliga röda plaststolar, med förhoppningen att kunna läsa utvärderingar en stund trots bilarnas tjut i bakgrunden. Det första som händer är att stadens byfåne vandrar in och kräver bordsgrannens uppmärksamhet. Han predikar om jordens undergång och mänsklighetens förfall en stund och när han är klar med grannen kommer naturligtvis turen till mig.
- Señorita, börjar han högtidligt. Disculpe, men jag måste be om er uppmärksamhet en stund medan jag berättar om mänsklighetens förfall.
Jag tittar stint ner i min bok.
- Señorita, fortsätter byfånen. Har jag er uppmärksamhet?
Jag tittar upp från boken.
- Nej.
Konstigt nog nöjer sig byfånen med detta för han muttrar ett ”disculpe” och vandrar vidare för att terrorisera min andra bordsgranne.
Jag återgår till mina utvärderingar.