Första mötet i Bogotá.

Min första heldag i Bogotá stiger jag upp vid 9-tiden efter att ha sovit i 12 timmar. Jaime, som jag ska bo hos under min tid i Bogotá, är ute och lämnar sin dotter Juanita på teaterskolan och jag är ensam i lägenheten, sånär som på hembiträdet Juana och hennes lilla dotter Miriam, som sitter vid köksbordet och gör läxor. Jag presenterar mig för Juana och Miriam och de tar frågande min utsträckta hand. Här i Colombia är det kindpussar som gäller, lär jag mig senare. En enstavig konversation inleds med Juana.
-Frukost?
- Ja tack.
- Ägg?
- Ja tack.
- Kaffe?
- Ja tack.
Juana försvinner in i köket för att börja min frukost och jag blir stående utanför och undrar för mig själv om jag ska erbjuda henne hjälp att tillreda min frukost. Kommer fram till att det får mig att framstå som ännu konstigare och slår mig ner vid köksbordet med Miriam, som betraktar mig med stora ögon.
- Hur gammal är du?
- 8.
- Muy bien.
Där tar samtalsämnena slut och Juana kommer strax in med ägg, kaffe, bröd och quesito.
Det är meningen att jag ska träffa R.N idag, en svensk man som har bott i Colombia de senaste 30 åren, som jobbar på en stor samarbetsorganistation för amerikanska länder och som Stefan på min gamla praktikplats tipsat om, då R.N har koll på "allt" i Colombia. Efter några telefonsamtal får jag tag på R.N. och vi kommer överrens om att mötas vid restaurangen La Jugetería, ett stenkast från Jaimes lägenhet. Väntandes utanför La Jugetería kommer jag på att jag egentligen inte har sett R.N., vilket kan bereda väg för en pinsam situaion. Har bara fått honom beskrivet för mig av Stefan, som inte sett på honom på flera år. Men då R.N. kommer körande förstår jag direkt att det bara kan vara han. Storvuxen, i skjorta och fleecetröja. Grått skägg och håret i en liten hästsvans där bak. Pilotglasögon. R.N. förstår direkt att det bara kan vara jag och böjer sig ner för en liten kindpuss. Sedan vänder han sig till servitören.
- Tienen jugo? Espresso? Bien.
Vi travar in och slår oss ner och R.N. beställer det han ska ha och vänder sig sedan till mig. Han vill veta varför jag valt att åka till Colombia och varför jag valt att undersöka just detta projekt. FN, förstår jag senare, har R.N. inte mycket till övers för, det är mycket "bla bla". Jag förklarar vad som är målet med uppsatsen och R.N. grymtar. Han tar upp mobilen och börjar ringa runt till alla sina kontakter i den region jag ska till.
- Hola Carlos, är allt bra kompis? Jo det är fint, jag sitter här med en muchachita sueca som ska undersöka ett FN-projekt i Montes de Maria. Tänkte att du kanske kan hjälpa till. Hon är här i två månader. Vad hon heter? Det har jag ingen aning om.Vad heter du?
Dejten med R.N. tar en timma ungefär och han är den första jag fikar med i Bogotá.