Det här är Sincelejo

Det här är en stad där den informella ekonomin frodas. Där det är omöjligt att passera en gata utan ett litet stånd där någon sitter och säljer mobilsamtal, frukt, empanadas eller chorizo. På samma gata är det också omöjligt att undgå åtminstone tio stycken moto-taxis, som verkar vara det vanligaste yrket för unga män i 20-årsåldern. Det här med moto-taxis är fascinerande. Det övergår mitt förstånd hur denna tjänst kan vara så efterfrågad att majoriteten av den unga manliga befolkningen här kan försörja sig på det. En svensk kvinna jag träffade i Bogotá förklarade att det här med moto-taxis är ett populärt jobb för unga killar eftersom det tillkommer en viss status i att äga en moto. Då kan man åka jättesnabbt och tuta så ofta man vill, varje gång man ser en tjej till exempel. Skrika kan man också, medan man åker. Och det gör dom. Skriker och tutar, tutar och skriker. Detta medför att det väldigt sällan är tyst i Sincelejo.
Men det finns ju också andra sätt att fånga tjejernas uppmärksamhet. På torget Plaza de Santander som jag passerar ibland, sitter alltid klungor med sysslolösa män. De dricker läsk och säger ksss, kss, kss så fort en tjej går förbi och smackar gillande. Alla har vi våra sätt att få tiden att gå.