Saker jag ogillar.

En fruktansvärt bra sak med hösten är att man kan släppa alla agressioner fria. Man kan alltid skylla på mörker och nedstämdhet istället för lågt utvecklad social kompetens och småsint personlighet. Jag tar tillfället i akt att skriva en lista över saker, människor och företeelser jag ogillar.
- Mitt P3. Vem släppte in folket i radio? Folket är inte roligt. Folket är inte ball. Foket har inte alltid rätt. Och speciellt inte folk som ville berätta om roliga saker dom varit med om i Gråbo, eller hur det nu gick till när de tappade mobilen i toan eller vad som hände en galen kväll på chartersemestern i Mallis. Och speciellt inte Emo-Emma på 15 jordsnurr, som ser Mitt P3 som en språngbräda till sin karriär som Spoken-word artist; "Jag skär mig i armen. Det gör ONT. Men ondast av allt gör vetskapen om att du finns. (Upprepar i högre tonläge) VETSKAPEN OM ATT DU FINNS".
- Grundkurs i akademiskt skrivande på Malmö Högskola. Borde först och främst byta namn till Svenska för invandrare. Saker man lär sig efter tre veckor: det heter Några, inte Nåra. Man har stor bokstav i början av meningar.
- Folk i klassen som räcker upp handen under föreläsningarna i Akademiskt skrivande och känner sig bäst i klassen för att de har koll på styckeindelning. Det är inte att vara bäst i klassen. Det är att vara bäst i klassen i en obs-klass. Grattis. Snart har ni tentat av lågstadiet.
- Folk som anses roliga, och har förtjänat detta rykte mest p.g.a. att de alltid drar skämt och skrattar högt åt dem själva. Plöstligt känns tvåvägskommunikation som en onödig lyx.
- Tanter som inte kan se, höra eller kommunicera och som egentligen inte borde springa lösa. Typssituation på jobbet:
Tanten:Vad kostar brödet?
Jag: 48 kr.
Tanten: Vad kostar det?
Jag:(högre) 48 kr.
Tanten: Va??!
Jag:(ännu högre) DET KOSTAR 48 KR.
Tanten: Oh herre min je.Det är ju alldeles på tok. Är det dagsfärskt?
Jag: Ja, det är bakat idag.
Tanten: Va??
Jag: DET ÄR BAKAT IDAG.
Tanten: Ja, ja. vad sa du att det kostade?
Efter ytterligare en timmas dialog håvar tanten upp sin portmonnä. Den är fylld av 50-öringar och enkronor som tanten har för avsikt att betala med. Och plötsligt känns livet lite värre.

Naturligtvis kan jag göra listan längre. Den skulle faktiskt kunna bli alldeles oändligt lång. Men jag nöjer mig med att lätta på trycket lite åt gången. Bäst så. För allas vår trevnad.