Jag är i själva verket dödssjuk

Jag är lite snuvig. Och lite tung i huvudet. Lite förkyld. Nej, det stämmer inte. Jag är i själva verket dödssjuk. "Jag kan inte lova att jag lever när du är tillbaka", sa jag till min sambo innan hon flängde iväg till träningen. Och en grönsaksbuljong och ett glas panodil senare sitter jag nu här i min ensamhet. Och tänker att det hade varit en trevlig gest från mina föräldrar att ringa nu, för att åtminstone upprätthålla illusionen att jag är ett älskat barn. Men mobilen förblir kall och tyst. Så jag börjar i stillhet planera min begravning. Youtube listan ska börja med Broder Daniels Shoreline. Jag hoppas att gästerna kan avhålla sig från att ändra låt åtminstone tills kistan är utburen. Som en trevlig gest.