De två veckorna som gick kan ha varit de mest späckade. Jag battlar hemtenta och inbjudna föreläsare och jag är fastväxt i min stol från 07.00-24.00. Tur att Matilda och Anna (hitrest för veckan i polis-bizniz) är med och handlar, lagar mat och håller skutan flytande. Och när jag sitter på Gäddan en sen natt och ser i kors inser jag att detta måste få ett slut. Det får det naturligtvis också och jag tar mig hemåt, halvt galen, kraxande och hungrig. Och möts av ett trevligt gäng som lagat middag hemma. Tillbaka till människobyn, back to normal. Så normalt det nu kan bli här på Smålandsgatan, där de förunderligaste konversationerna kan utspela sig.
Anna (borstar tänderna i badrummet): Du kan gå och lägga dig nu, Haina.
Haina (på väg in till sitt rum): Du kan lägga dig i badkaret.
Anna: Du kan lägga dig i din röv.
Varpå tio minuters skrattkonvulsioner följer, för det är ungefär det roligaste jag hört den här veckan. Eller Matildas och mitt samboskap:
Matilda: Varför har du lagt en strumpa i hallen, älskling?
Haina: För att du ska ha något att suga på.
Matilda: Attans.
Jag ser Plötsligt i Vindslöv och förundras över karaktärerna och inser att såna kommer vi bli, allihopa. In ten years time, kommer vi också sitta i soffan och spela Bingo-Bongo och äta kokt korv rätt ur kastrullen. Och vi kommer att vara nöjda.
